Jessica Westerman

måååndag dåva

2009-06-16 00:04:57
 
tandläkaren idag, gick braaaaaah! och jag kom på att min tandläkarskräck börjar försvinna, happy me! Sen åkte mami o ja o träffa f & r och skulle äta mat me dom. Det var helt okej skojj hihi. Sen hem och måla några delar till verandan. Kladda inte alls ner hela mig med färg liksom! (a)      Sen skulle jag träffa m, nere på hemse. Vi skulle snacka igenom allt och bli sams igen, hade vi tänkt. Men så mycket snack om själva grejjen blev det inte. Sams är vi iaf och det känns riktigt bra!  Nu ska jag antagligen sova för orkar inte tänka mer på allting.  g,night!

the dream will never come true.

2009-06-06 09:40:43

Jag är glad, för något jag egentligen inte borde vara glad för, det är ju inget speciellt, jag överdriver det bara och hoppas på alldeles för mycket, det kommer att sluta med att jag kommer bli besviken, det är det som är mest troligt. Men jag kan ändå inte sluta hoppas. Det är ju trots allt hoppet som håller en vid liv, right?   Men en del av glädjen försvinner, så fort jag tänker på Han. Jag kan ju säga, att NU är det verkligen över. Jag gjorde bort mig, för sista gången. Men ändå är det lättnad jag känner, samtidigt som jag känner saknad och förvånelse. Saknaden för att jag alltid haft honom där, den som jag verkligen kännt mig trygg med, den tryggheten är borta nu. För vem ska jag nu kunna ha den för? Det är något speciellt. Den där tryggheten man kan känna med någon,  den måste iallafall vara en stor del utav det hela med kärlek. Det känns så nu iaf.  Men jag vet inte. Förvånad, är väl för att han inte finns kvar vid min sida. ja, så måste det vara, det känns konstigt när han funnits för mig under så långt tid men inte finns där längre. okej, nu är jag inte alls glad längre. Det försvann när jag börja tänka på det här mer noga. Men jag vet att det här är det enda riktiga att göra nu, och jag vet att det tog alldeles för lång stund innan det hände, men nu ska jag visa att jag klarar mig utan han, att jag är stark utan han, att jag kan vara glad utan han, att jag kan må bra utan att ha han där. Jag vet att det kommer gå, det  kommer kanske ta en tid. Men sen efter den tiden kommer det ju helt klart vara värt det, för att slippa känna såhär!  Skuld med, usch. Vill inte äns tänka på hur han mår!  

Jag har iaf tur som har Jennie. När jag är med henne blir jag så glad, kanske för att vi två alltid är glada tillsammans. Det är egentligen sjukt, hur kan man ha så kul med en person? vara så grymt glad med en person? Jag har nog aldrig vartit med om ngn gång, när hon vart ledsen och jag inte fått henne att skratta tillslut. Jag är iallafall så sjukt glad för att jag har henne! Hon är bäst, och finns alltid där och jag älskar henne tusen gånger om!  sis. <3